Prästerskapet har många olika ceremonier som alla utförs på olika sätt i olika länder. Men de har gemensamt att det är en person eller ett par som är närmare Gud än de vanliga människorna som leder dem, vilket gör att Gud lyssnar bättre. Således är det endast ett prästpar som kan utföra dessa ceremonier. De tre viktigaste ceremonierna är födseln, giftermålet och kremeringen.

Födseln
Vid födseln så välsignar prästerskapet barnet och ber tillsammans med föräldrarna för att barnets prövning skall fortskrida så väl som möjligt. Man ber ofta även för vissa karaktärsdrag, som att barnet skall vara stolt eller vist.

Giftermålet
Giftermålet är den vackraste och viktigaste ceremonin. I dess mest grundläggande form så frågar prästerskapet de både parterna om de tager varandra att älska för evigt och hjälpa varandra genom livets prövning. Om de båda svarar "Ja" (vilket de nästan alltid gör) så välsignar prästparet giftermålet genom att knyta samman de bådas armar med ett vitt band. Det bandet får därefter inte tas av förens efter bröllopsnatten.

Bröllopet brukar även innefatta massor med seder och traditioner såsom festligheter, danser osv. Vad gäller ätter, adelsfamiljer osv så innefattar bröllopet även att en utav parterna byter ätt eller adelsnamn och tillhörighet, där är det även en del ceremonier för adling/ättning osv.

Kremeringen
Kremeringen (inte begravningen, begravning används inte i den här världen) skall aldrig vara en sorgsen ceremoni (om än många tenderar att vara ganska sorgsna). Det är en tid av glädje, för en själ har lämnat jorden för att nå Guds Domstol. Vid begravningen så ber prästparet och de samlade för att den avlidnes själ, som enligt erkänd fakta hämtas utav en korp vid dödsögonblicket, skall nå Guds bo och ställas inför Guds domstol. Genom denna bön berättar prästerskapet för Gud att de den döde ha levt rätt, och att det nu är upp till Gud att besluta om deras beslut var rätt eller ej. Om en sådan bön ej utförs så når inte själen Guds bo, och måste istället stanna i det sprituella vakuum som råder mellan livets och dödens riken. På denna plats finns ej Guds närvaro, och själar som vistas här längre tid blir galna. Vid kremeringen så bränns kroppen, varefter askan strös med vinden från en hög plats.