Grundläggande
Den Dalhemska kulturen är som nämnt väldigt individualistiskt och ekonomiskt lagd. Landets ekonomiska stabilitet och välfärd bygger i dess mest grundläggande form på upptagningen av skatt ifrån folket. Majoriteten av kronans guld kommer däremot ifrån kronmarken, i synnerhet kronans mark kring den rika ljuskusten.

Det viktigaste att veta när man talar Dalhemsk ekonomi är att landets ekonomi är väldigt privatiserad och utspridd. Detta har sina fördelar i att det är svårt för ekonomin att gå under och att det är lätt att starta upp nya verksamheter, men nackdelarna kommer in där konkurrensen mellan olika handelshus och det konstanta sökandet efter profit leder till ineffektivitet på en större skala. Det är svårt att använda sig av begepp som "Den dalhemska ekonomin" eftersom att ekonomin i landet inte kontrolleras av landet i sig, utan av alla som brukar den. Det är en väldigt marknadsekonomisk och decentraliserad ekonomi som tillåts att ströva fritt utan någon form av auktoritärt styre.

Pengar i Dalhem är i konstant omsättning, och den motivation som får ekonomin att rulla på är individens sökan efter välfärd. Det är också just individens sökan efter välfärd som lett till skapandet av handelshus. Handelshusens funktion och största drivkraft är givetvis sökandet efter profit, och det är det målet som genomsyrar och kontrollerar i princip hela del Dalhemska samhället, framförallt de ekonomiska delarna av det. Institutioner som i andra länder skulle räknas som skattebetalade eller gemensamt ägda, ägs i Dalhem av individer eller handelshus. Tydliga exempel på detta är broar, färjor, kvarnar och annan infrastruktur. Istället för att den lokala bygden eller adeln uppför dessa markförädlingar så söker ett handelshus rätten att bygga dem, därefter tar handelshuset ut en avgift för varje gång verket används. Det finns gott om handelshus i Dalhems vars enda verksamhet är just ägandet av broar eller kvarnar.

Marknaden
Ett tydligt exempel på den Dalhemska profit-styrda kulturen är begreppet "marknaden". Den Dalhemska ekonomin är högt utvecklad framförallt på ett intellektuellt och analyserande plan. Man försöker få vetskap om marknaden, hur den fungerar och vad som är de styrande elementen - allting i syfte att maximera profiten. Tillgång och efterfrågan är givetvis det styrande begreppet, och transporten av varor mellan olika platser är därför viktig inom den Dalhemska ekonomin. En vara som finns i stort överskott på en plats kan där köpas billigt och säljas dyrt på en plats med ett underskott av sagda vara. Utav denna anlending sker mycket transporter av varor inom Dalhem, och många Dalhemska handelshus sysslar just med inrikes transporter. Någonting som hämmas av det dåliga vägnätet.

När ett Dalhemskt handelshus talar om marknaden är själva betydelsen av ordet ofta väldigt abstrakt, eftersom att marknaden är väldigt individuell för olika handelshus. Ett handelshus som sysslar med transport och tillverkning av tegel ligger nämligen på en helt annan marknad än ett handelshus som äger kvarnar. Men om en generell indelning skall ges så talar man i Dalhem huvudsakligen om tre marknader:

Råvarumarknaden, där handeln huvudsakligen sker med råvaror av alla dess slag. Här är importen av metall, säd och trä samt exporten av tyger och hantverk de stora spelpjäserna. Råvarumarknaden är utan tvekan Dalhems största marknad.

Hantverksmarknaden, där framförallt tillverkningen av allehanda hantverk ifrån verktyg till vagnar och vapen är de stora aktörerna. Hantverksmarknaden innefattar även kläder och lyxföremål.

Transportmarknaden, med åkerierna i spetsen. Transporten av gods från en plats till en annan sker sällan av ägarna till godset själv, utan av speciella handelshus som enbart transporterar varor mellan platser.

Import och Export
Då Dalhem är världens handelscentrum och nav för alla transportleder är det givetvis mycket som fraktas in och ut ur landet. Varor från alla världens hörn förs fram och tillbaka genom landet, vilket lett till att en Dalhemsk marknad innehåller många exotiska varor. Det är också många varor som enbart fraktas igenom Dalhem, med destination i ett annat land.

Det som framförallt importeras i landet är metall och trä. De Dalhemska malmfyndigheterna och skogarna är begränsade och kan inte möta hela landets behov. Exempel på detta syns i att man framförallt bygger hus i sten eller lera, tegeltak är vanligare än trä osv. Trä används framförallt till finare hus och verk som enbart kan byggas i trä, metall å andra sidan är en livsnödvändighet till verktyg och material. Denna brist på trä och metall har lett till en konstant efterfrågan efter sagda vara i hela Dalhem, och det finns många handelshus som specialiserar sig på just detta. En annan vara som är livsviktig för Dalhem är importen av säd, då det Dalhemska jordbruket inte kommer vara effektivt nog att försörja hela landet på många år. Fram tills kriget med Granland importerades majoriteten av trä och metall samt säd ifrån norra respektiva södra Granland, men sedan krigsutbrottet har importen avstannat helt, någonting som lett till stora problem för den Dalhemska befolkningen. Dessa problem har dock på senaste tiden börjat hanteras av kronan. Jordbruket har börjat effektiviseras och trä och metall importeras nu i stor mängd från Vråkland med hjälp av de Vita Vingarna, det lär dock dröja flera år innan effekterna av detta börjar märkas av.

Dalhems viktigaste exportvara är ylletyger vävda i landets städer. Ullindustrin är stor i landet och färger utvinns enkelt ifrån fisk och havsväxter i Storljuse. Det Dalhemska yllet har ett gott rykte och är vida spritt, tack vare att det produceras i stora mängder kan det dessutom säljas till ett så billigt pris att det oftast kan konkurrera med lokalt tillverkade tyger. I övrigt exporteras framförallt lyxvaror och verktyg av alla dess slag, den Dalhemska exporten är inte begränsad till en specifik vara, utan det rör sig om alla möjliga olika ting.