Arrangörsvision
Gökungarna skall utgöra en mindre men ändock betydlig del av den granländska armén. Visionen är dåligt utrustade soldater med dålig moral och dålig kämparglöd, i stora nummer kan de däremot vara väldigt farliga. Kamratskapen är ofta hög då de ofta rekryteras i samma områden och därför känt varandra i många år.

På slagfältet används rekryterna som köttmur eller flankanfall, men ibland även som understöd. De vanligaste vapnen är spjut eller pilbåge, yxor förekommer i viss utsträckning. Det rör sig om vapen som soldaterna tidigare använt som milis. Rustningen skall vara lätt eller inte alls, gambeson är absolut max, däremot så är hjälmar vanligt.

Gökungarnas värsta fiende är sin Gökfänrik, en människa de fruktar över allting annat.

Grundläggande
Den granländska reguljära arméns största problem i kriget emot Heliga Armén är deras numerära underläge. De granländska trupperna är vältränade och välutrustade men de är relativt få i jämförelse med Heliga Arméns styrka, därför har Väbelsdepartementet beordrat att tvångsrekrytera in nordgranländska bymiliser och lokalbefolkning i reguljära armén, för att snabbt kunna få in soldater. Rekryterna används som köttmur eller utfyllnadstrupp och skickas ofta på uppdrag med hög dödlighet.

Rekryterna är oftast dåligt utrustade och har låg moral. Därför så leds dessa trupper av såkallade gökfänrikar. Gökfänrikarna kallas oftast för Gökar, det har även gett upphov till att rekryterna elakt kallas gökungar bland reguljära armén. Gökarna är ansvariga för att hålla moralen och stridsglädjen hög, någonting som dom säkerställer med rädsla och tvång. Gökarna är hemska befäl som hyser mycket liten respekt för sina soldater, de kommer ofta ifrån fina sydgranländska familjer, men är inte nödvändigtvis adliga. Däremot kan de inte driva sina trupper hur långt som helst då soldaterna trots allt måste kunna anfalla fienden, och eftersom att gökarna även vill vinna sina strider måste de finna en balansgång mellan piska och morot, och på så sätt göra sina trupper användbara.