Det Granländska folket är som tidigare nämnt indelat i fyra stånd, prästerna, adeln, borgarna och bönderna. Rivaliteten mellan stånden är ganska rejäl på sina håll och att umgås emellan dem går inte gör sig. Det är även stor skillnad emellan Norra och Södra Granland, mest pga den ekonomiska skillnaden. För de flesta granlänningar är landet väldigt viktigt. Det finns gott om interna stridigheter, men principen ”ingen annan slår mina småsyskon” är väldigt påtaglig. Så fort som ett yttre hot kommer så binds folket samman, framförallt i södra granland.

Inom den granländska adeln finns en tvådelad mentalitet. På ett håll så är det elitskiktet och officerarna inom armén, och således finns en hel del krigarmentalitet kvar. Men samtidigt så är de mycket privilegierade och har gott om pengar, vilket gjort dem till Granlands överklass. Således hyllas två ideal inom den granländska adeln, krigaridealet och slösaridealet.

För en krigare skall du vara stark, modig, smidig och en god ledare. Men på senare år har även kreativitet och intelligens börjat spela en större roll. Det andra idealet, slösaridealet, handlar om att göra av med mycket pengar på storslagna fester och rika måltiden, helt enkelt för att visa att du har gott om pengar. Idealen är ungefär lika vanliga, om än slösaridealet blir mer och mer populärt.

Inom prästerskapet så skiljer sig mentaliteten markant mellan de olika stegen i hierarkin. Ett enkelt byprästpar har ofta inte en mer annorlunda mentalitet än den vanliga bonden. Vanliga prästpar ser ofta sig själv som bryggan mellan folket och Gud, de vill vara ödmjuka och hjälpsamma emot folket. Prästerna bedriver skola i sina byar och lär de unga granlänningarna att läsa och skriva, de hjälper även till i dispyter osv.

Överprästparen är i princip byprästparens motsatser. De är arroganta, egoistiska och ser det nuvarande styret som ogudaktigt, troligen för att de själva vill ha makten. Överprästpar berikar sig ofta på de pengar de tar in, de köper stora gods och dyr inredning. Ofta omger de sig med hela staber av tjänare.

Överprästparens överordnade är, beroendes på om de är aktiva i norra eller södra Granland; Näbbeborgs eller Duvköpings överprästpar. Dessa överprästpar kallas för ärkeprästparen, och sitter som tidigare nämnt i riksrådet.

Den granländska bonden arbetar hårt och skyr inte arbete, särskilt nordgranlänningarna. Ordaves är en viktig del av tillvaron, men framförallt är gården och de som bor där viktig. Musik, sång och dans har en mycket viktig plats, framförallt i södra granland där det festas mycket. I norra granland är festerna färre och innefattar oftare brännvin och slagsmål än glädje och färg.

Det granländska borgarståndet liknar bönderna på många sätt och vis. Hårt arbete är vägen till lycka och pengar har blivit en allt viktigare statussymbol. Många rika borgare blir även korrumperade av adelns pengatokighet och försöker ibland även de leva ett liv i lyx. Adeln brukar dock motarbeta det.

Barnen är mycket viktiga i Borgarnas liv mycket av den framgång som borgarna rönt de senaste åren har berott på att det investerat så mycket i sina barn. Bland dem som har råd är det vanligt att man skickar något av barnen till universitet för att de sedan ska kunna arbeta inom staten. Det är något som både ger status, anses säkert och är bra betalt. Andra vanliga yrken är soldat eller hantverkare.