Legionen i fält är en värld för sig själv. Soldater kan endast dömas av sina befäl eller av prästerskap med högre rang än en Prelat. Man tar hand om de sina, ser efter de sina och bestraffar de sina. På ett sätt gör detta soldaterna mycket fria, för de är immuna mot alla civila domstolar. Å andra sidan är den militära rättvisan hård och skoningslös. Utanför armén kan de allra flesta brott sonas antingen med böter eller religiös botgöring och det finns ett invecklat system av olika instanser och jurisdiktioner som gör att man kan processa i en tvist eller göra upp i godo. I den Heliga Armén finns inga sådana skyddsnät. En soldat kan inte överklaga eller komma undan en förseelse genom att undvika att komma inför rätta. Det finns ingen möjlighet att överklaga och de flesta straff utmäts omedelbart.

För mindre förseelser kan Prefekter utföra en reprimand eller lättare kok stryk mot en slapp eller uppstudsig soldat. I fall av ett värre brott, som att sova under vakt, inte infinna sig för tjänstgöring eller mindre ordervägran utfärdar Centurionen ett straff som offentliggörs för hela truppen. Straff för sådana brott är ofta kompanistryk eller förnedrande eller farliga uppdrag. Allvarliga brott som fanflykt, våld mot befäl eller försäljning av Legionens utrustning leder till en offentlig rättegång och kan straffas hur hårt som helst, även med döden. I sådana fall sitter alltid ett prästpar med Centurionen och en noggrann genomgång av soldatens tidigare tjänst görs för att avgöra om knekten kan räddas och fortfarande vara tillnytta för Guds Heliga Armé.

Baser & Läger
Varje Legion har en hemmabas i området där den satts upp. Detta är ofta ett större härläger där flera Legioner ryms. När Legionerna skickats ut i fält finns basen kvar och rekryterar förstärkningar samt behåller en liten garnison för att upprätthålla prästerskapets makt. Där det är möjligt försöker man inrätta hemmabaserna i existerande befästningar, men i vissa fall har man fått bygga nya försvarsverk i all hast.

I fält förflyttar sig varje Legion enskilt och har ansvar för sitt eget läger. För att kunna utnyttja landsbygdens resurser bättre och kunna hålla bättre utkik marscherar Legionerna ofta längs med olika vägar längs parallella rutter. Varje kväll slår man läger på en så försvarbar plats som står att finna. Beroende på hur väl drillad Legionen är låter man uppföra tillfälliga fästningar. De som står för det mesta av dylikt arbete är dock Auxilian, eftersom många legionärer anser sig vara soldater snarare än grovarbetare och det ofta är svårt att få dem att nedlåta sig åt sådana sysslor.

Ett fältläger är ofta en färggrann och brokig syn, där befälen nöjer sig med ett kontrollerat kaos. De olika truppernas tält står uppställda i ett virrvarr blandat med kokeldar, vapenställ och öppna samlingsplatser. Bettlare, lekare, gycklare, hantverkare och lokalbefolkning dras till härläger för att erbjuda sina tjänster och varor. Även om de utgör en säkerhetsrisk tolereras de i de flesta fall då armén behöver dem. Även om vaktposter håller utkik och vaktar de högre befälens tält är det omöjligt att hålla reda på allt som sker inom lägrets gränser.

I de fall där fienden är nära, eller om Legionen ska stanna en tid, brukar det vara betydligt vanligare med fältbefästningar och större kontroll över vilka som har tillgång till lägerområdet. Som alltid beror det mycket på hur befälen på plats väljer att sköta saken. Den Heliga Armén är ännu inte en väloljad maskin, till skillnad från sina motståndare i Granländska Reguljära.