Disciplin i fält är viktig för den reguljära armén, primärt bland dess högre officerer samt väblar. Disciplinen upprätthålls av fältväblar vars uppgift förutom att upptäcka och bestraffa disciplinära brott är att hålla den Granländska nationalismen stark. Dessa väblar arbetar alltid i små grupper och tenderar att dela sina bördor mellan sig - vanligt är att en fältväbel tar på sig uppgiften som bestraffare, medan en annan uppmuntrar soldaterna osv. På detta sätt hålls lojaliteten till väbelsdepartementet och Granland på topp, med en delad dos av rädsla för väblarna och kärlek till fosterlandet.

För att få informatörer brukar man ofta utse soldater till att hålla koll på sina vänner, dessa får då en svart bindel och förväntas skvallra på sina kamraters moraliska snedsteg. De granländska fältväblarna är autonoma staben och är således inte en del av den militära hierarkin, deras uppgift är strikt politisk. Detta innebär att underbefäl sällan tar alltför hårt på den formella disciplinen medan väblarna gör det desto mer. Soldaterna själva brukar försöka skydda varandra från straff, kamratskapen är stark inom den regljära armén, men sällan så stark som den blir när rotarna gaddar ihop sig mot fältväblarna.

Staberna har de fall det behövs möjlighet att ingripa i de disciplinära åtgärderna, men det brukar bli svårt när fältväblarna väl startat processen. Om staberna vill stoppa processen måste de utfärda en speciell benådningsorder och involvera sig byråkratiskt ett steg högre upp i heirarkin. Om den högre staben anser det vara berättigat kan de antingen benåda eller skjuta upp rättegång. Dessvärre är det sällan de högre staberna involverar sig och stoppar enstaka rättegångar, däremot så tar pappersarbetet lång tid, ibland flera månader. Vilket gör att staberna kan öka livslängden på sin soldat ännu längre.

Ofta kan underbefäl själva straffa soldater som felar med lättare disciplinära åtgärder, såsom kroppsarbete, hedersplatser i strider (stå i första ledet) osv. Detta uppmuntras av fältväblarna som faktiskt mest delar ut straff för grövre brott.

Det granländska disciplinära systemet är uppdelat i en tregradig straffskala - ringa brott, brott samt grova brott. Till ringa brott hör osedligt uppträdande, lathet och liknande. Medelskalan är till för exempelvis ringa ordervägran eller vapenlöshet medan de grövre brotten innefattar lämnande av vakt, desertering eller dumdristighet i strid. Ringa brott bestraffas med till exempel disktjänst, brott bestraffas med ett skam- eller kroppsstraff och grövre brott med hårda kroppsstraff eller i ovanliga fall avrättning.

Läger
Granländska läger är organiserade efter enheten. Alltså bor kåren tillsammans, fänikan tillsammans och roten tillsammans. Varje rote bor med sin fanjunkare i ett tält, ibland två om roten är stor eller om det rör sig om en materieltung rote. Varje fänika har tillhörande brukstält såsom förrådstält eller mässtält. Varje fänika har minst en sjukvårdsrote, som givetvis även de måste ha tält och fältsjukhus, därtill behöver såklart staben stabstält och sovtält. Lägren är planerade geometriskt så att mässen och stabstälten återfinns i mitten. Sedan bor soldaterna i tält som ställs upp i rader så att det bildas gator och fyrkantiga kvarter. Kort och gott kan vi säga att Granländska läger tenderar att vara väldigt stora och välorganiserade.

Fältstabernas primära arbete är arméns logistik, och där ingår givetvis lägerplanerande. Många officerer tycker att just lägerplaneringen är så rolig att de kan ägna flera timmar åt det. Det Granländska lägret har stora likheter med Granländska städer. I mitten av lägret ligger torget med stab, sjukvård, tross och även vissa former av försäljning, till exempel fältsmeder. I centrum av ett större läger finns också särskilt utsatta väbelskontor som väblarna utgår ifrån.

De granländska soldaterna ansvarar för sina tält och varje rote måste se till att just deras tält sätts upp och eller packas med på trossvagnarna. Under mindre operationer står även varje rote själva för matlagningen, annars brukar det finnas speciella trossrotar som sköter det. I större läger hjälps alla åt med de gemensamma tälten och slår sedan upp sitt eget efter befäls instruktioner. För att hålla reda på var soldaterna sover skall varje fänika markera sitt läger med sitt fälttecken.

Under förflyttningar av större läger sköts förflyttningen av materiel centraliserat av kårerna med hjälp av trossrotar och civil personal, under mindre operationer ansvarar de enskilda rotarna för sina tält och eventuella gemensamma tält. Lägerplatserna väljs så att de är lätta att försvara, i de fall mindre läger kommer stå på samma plats under längre tid tenderar befästningar att uppföras. Vakthållning förs dygnet runt och organiseras av staben.