Grundläggande
Lagen i Dalhem är en salig röra av olika makters jurisdiktioner, som mer ofta än sällan överlappar och ligger i strid med varandra. Advokatväsendet är kanske det mest utvecklade i hela världen, för rättssystemet är så snårigt att det behövs yrkesutbildat folk för att kunna navigera det på bästa sätt. Dock kan inte ens en advokat rädda dig när lagboken får ge plats för klingans kalla stål.

I krigstider som denna finner många att deras vanliga rättigheter får vika för svärdets behov. Den Heliga Armén kan inte processas mot, har många storbönder och handelsfurstar fått befara. Ännu har inga större protester mot prästerskapets militära styre yttrat sig, men Dalhemmingen är en sådan som håller på sina personliga rättigheter. Om undantagstillståndet blir långvarigt är det svårt att förutse vad som kan hända.

Under Kompaniets tid bestod polisväsendet av inhyrda soldater i detta legogilles tjänst. De enskilda trupperna var givetvis underställda sina kontraktörer, vare sig dessa var kungapar, ätter eller städer. Men Kompaniets inflytande genomsyrade ändå de väpnade styrkorna på mycket subtila, och ibland inte alls särskilt subtila vis. Som det ser ut idag finns det ingen rikstäckande organisation som utför polisarbete. Den Heliga Armén patrullerar stad och land så gott den kan, men kriget kräver huvudinsatsen av soldater. Detta har gjort att rövare och banditer åter syns i skaror större än någonsin i mannaminne. En allmän beväpning av befolkningen har påbörjats då Kompaniets monopol på våldsutövande nu är borta och har ersatts av prästerskapet entusiastiska kall att ta till vapen mot den otrogna fienden. På vissa platser minskar detta brottsligheten, på får utvecklingen helt motsatt effekt.

Över lag har de traditionella rättsinstanserna fått sig en rejäl törn i både anseende och faktiskt inflytande. Prästerskapet är inte sen att peka ut det sekulära samhällets brister och oförmåga att hantera både utländska fiender och inhemska brottslingar. På många platser har prästpar sett sig katapulterade till höga domarposter.

Ryktena om en centuria rekryterad enbart ur arbetslösa advokaters led är dock ännu obekräftade, med anledningen att ett sådant vapen ter sig alltför grymt till och med mot Granlänningarna.

Kompaniet och dess kollaps
Kompaniet grundades på kunglig begäran som ett sätt att kontrollera vilka som kunde sätta upp väpnade härar i Dalhem under 600-talet. Införandet av ett kungastött gille som specialiserade sig på krigföring var ett vågat men för en tid genialiskt drag. Kompaniet hölls i schack genom att dess ledning utsågs från olika maktfraktioner i landet och genom att det inte tilläts äga mark, bedriva handel eller ta ränta på lånade pengar. Dalhem hade vid tiden för Kompaniets grundande genomgått en tid av inre stridigheter och omfattande röveri som eskalerat till en riktig landsplåga. Därför var flera parter överrens om att stödja detta märkliga projekt. Somliga historiker menar att det bara var tänkt som en övergående nödlösning, men Kompaniet lyckades med tiden etablera sig och göra sig till en dynamisk del av den Dalhemska politiken.

Vid tiden för det senaste kriget hade organisationen dock blivit alltför snårig och svårstyrd för att kunna leda en välplanerad krigsinsats. De enskilda legogillen som utgjorde Kompaniets beståndsdelar marscherade helt enkelt ditåt pengarna pekade utan tanke på att skydda själva Dalhem fall av motgångar. Kanske hade organisationen kunnat överleva bakslaget i norra Granland om den inte också varit så genomkorrupt på lokal och nationell nivå. Man tjänade otroliga pengar på att bedriva tull och polisväsende både i landsbygden och i städerna. Dessa verksamheter samarbetade smidigt och sömlöst med de många kriminella syndikaten. Kompaniet saknade helt enkelt det moraliska kapital som krävdes för att ställa om sig att ses som nationens beskyddare.

Uppstyckningen av Kompaniet skedde givetvis inte utan motstånd. På flera ställen krävdes det våld för att få lokalavdelningar att foga sig i att deras privilegier upphävts. Men kungahuset var klokt nog att erbjuda nyckelmedlemmar i Kompaniets högsta skick andra poster inom regeringen, vilket gjorde att vågskålen snabbt vägde över för reformkrafterna. Efter kronans misslyckande att snabbt hantera krisen har prästerskapet stadfäst vad som redan gjorts – den Heliga Armén är nu händerna på en regering som har politiska och religiösa krigsmål snarare än bara viljan att tjäna lätta pengar.

Rövare och banditkungar
I det lapptäcke som utgör Dalhems nejder finns det många platser där centralmakten är svag. Dispyter mellan olika potentater kan leda till att ingen kontrollerar ett område helt. Trots de många städerna och välutbyggda vägnätet finns det fortfarande väldiga områden av vildmark där fredlösa kan gömma sig undan lagens långa arm. Även i tider av fred och stabilitet var de hyrda trupperna från Kompaniet inte alltid de bästa banditjägare man kunde önska, då många legogillen var ute efter lätta välbetalda jobb. Att förfölja starka och listiga brigander till deras gömda och befästa nästen har aldrig varit populärt.

I kristider som denna har rövare bättre tider än någonsin. Vissa band är nästan som små arméer som drar land och rike runt på jakt efter uppehälle och rikedom. På de platser där rövarna är starkare än centralmakten finner folk att det kan vara mycket bättre att samarbeta med de laglösa än att hjälpa myndigheternas opålitliga insatser. Många arbetslösa före detta legoknektar har inget annat val än att sälla sig till de så kallade friskarorna, då de varken har land eller arbete att komma hem till. För de frisinnade Dalhemmingarna utövar också brigandernas livsstil en nästan pervers romantisk lockelse, då de i ballader och folkvisor ofta besjungs som hårda men rättvisa anti-hjältar. Sådana sånger är givetvis populärast i landsändar som har relativt få banditer – och i rövarnas egna led.

Prästerskapets satsning på den Heliga Armén har dock gjort något för att mildra detta nationella problem, då många rövare bytt sin osäkra om än fria tillvaro mot Guds Sold. Erbjudandet att inte bara få betalt utan även syndaförlåtelse har visat sig oväntat attraktivt i samhällets dåligare kretsar.