Bland de granländska soldaterna är livet som gökunge det värsta. Till att börja med så har dessa soldater inte valt att bli militärer utan tvångsrekryteras i enlighet med granländsk lag, de är från början bönder med knappt någon militär erfarenhet alls. Nordgranlänningarna har oftast redan innan de rekryteras en dålig bild utav den granländska staten, och det blir inte direkt bättre av att det är dom som får stå för dödstalen. Därför är moralen generellt väldigt låg och detta tar sig i uttryck i att rekryterna ofta ordervägrar, faller i depression eller överlag gör dåligt ifrån sig på slagfältet, ofta genom att fly. Detta motverkas inom armén genom att sätta in de absolut hårdaste befälen som gökar, fänrikar som inte skyr några metoder för att ”höja moralen". Oftast så genomför gökarna gruppbestraffningar när någon i roten gjort fel, vilket gör att det gror ett stort missnöje inom rotarna, både emot den som gjort bort sig och emot göken.

Förutom att moralen är låg och att befälen är hårda så är livet hårt på ett annat sätt. De nordgranländska rekryterna hinner oftast inte rekryteras innan kriget har börjat utan rekryteringen sker mitt under brinnande krig. Därför så skickas rekryterna direkt ut i strid. Detta innebär att när soldaterna väl är samlade så blir det hårt arbete omedelbart. Gökungarna får ofta marschera långa sträckor utan rast eller bygga fortifikationer tills de storknar.

Men det är inte bara marscherna och arbetet som är hårt. Den granländska staten bidrar inte med vare sig mat eller kläder så gökungarna måste ta för sig bland gårdarna, ibland mot böndernas vilja. I strid så är situationen för gökungarna inte mycket finare, där får de agera köttmur eller flankskydd, ofta slänger befälen in gökungarna i hopplösa situationer för att uppehålla fienden och ge dem själva tid att fly.

Dödligheten bland de nordgranländska rekryterna är skyhög. Ofta dör en tredjedel innan de ens har kommit till striden av kyla, svält eller sjukdom, resten dör i strid. Men för den som överlever länge är belöningen stor. Staten ger snabbt erfarna milistrupper ny utrustning, sprit, mat och pengar, en form av belöningssystem för att hålla moralen hög.

Vanliga sysselsättningar i lägret är att dikta upp nidvisor om gökarna, bygga befästningar, ha exerciser osv. Det sker också mycket träning.