Grundläggande
Som troende är det viktigaste att alltid rätta sig efter de fem prövningarna, därefter är bönen viktig. För en troende är bönen mycket viktig, den utförs flertalet gånger om dagen i syfte att be om Guds uppmärksamhet och goda vilja. Böner utförs alltid utomhus i halvsittande ställning, med vänstra knäet i marken, blicken emot skyn och händerna riktade uppåt och kupade som en skål. Bönen kan utföras i tankarna, lågmält och privat eller kollektivt i kör (då oftast ledda av ett prästpar). Att be privat är det vanligaste, men en kollektiv bön ses som finare och enklare för Gud att märka. Kollektiva böner sker nästan alltid innan större händelser, som exempelvis fältslag, giftermål eller rättegångar.

Det finns tusentals olika böner och ingen känner till dem alla, olika familjer har olika böner som ofta används, men de flesta bönerna improviseras fram för varje situation. Man ber om specifika saker och tackar Gud för det man fått. Böner är oftast kortare än 30 sekunder, men kollektiva böner kan sträcka sig upp till en eller två minuter.

För en troende ses allting som sker som ett prov från Gud. Allting du ställs inför är en del utav livet (det stora provet) och så länge som du följer de fem prövningarnas påbud samt samhällets och prästerskapets lagar så kommer du efter din död att i en evighet bo med Gud i boet. Att bryta emot de fem prövningarna kan ingen egentligen göra eftersom att de inte är lagar, och att människor inte alltid är starka i proven är allmänt känt. Gud har överseende för misstag och det viktigaste är att du ärligt menar och försöker, det ses som lika fint som att faktiskt lyckas. Exempelvis kommer Gud inte att se dig som ett misslyckande om du under dödshot tvingats att säga att din tro är den felaktiga (och således misslyckas med det fjärde provet).

Ordaves är en väldigt enkel religion. Den är lätt att följa och handlar mest om att leva efter de fem prövningarna samt att följa prästerskapets påbud och lagar - alltså att inte häda eller kätta.

Talet två
Den andra prövningen säger att alltid sträva efter två. Detta har gett upphov till att saker och ting gärna kommer i två (två koppar på ett bord även om det bara är en som dricker). Finare än två är att ha ”två av två”, alltså fyra. Och ännu finare är ”två av två av två”, alltså åtta. Och så fortsätter det. Det inte ovanligt att man räknar i par, exempelvis ”fjorton par”, när man menar 28. Udda tal ses inte som fult, men ibland som lite inkomplett, vissa kan få olustkänslor av att exempelvis ha fem människor vid ett middagsbord, vilket gör att man kanske dukar för åtta även om det bara blir fem till bords. Det här är inte jättevanligt, men man kan säga att det är lika vanligt som det är ovanligt. Vissa gör det, andra inte. Jämna tal är bra helt enkelt.

Mycket troende och mindre troende
De flesta tror på Gud, och de flesta följer Ordaves vägar. Men självfallet är folk världen över annorlunda, även prästerskapet. I Riket är folket väldigt fanatiska, men i resten av världen ber man kanske bara ett par gånger per dag och det är ingen som skvallrar om du bara pratar lite dynga om prästparet. Många ser inte ens häderi som någonting särskilt allvarligt, men folk är olika. Det viktigaste när det gäller att skapa en troende karaktär (vilket alla karaktärer är) är att vara konsekvent, tänk på hur din karaktärs vardag påverkas av prästerskapet och Ordaves. Är du från Riket är religionen en väldigt stor del av vardagen, men en soldat i Granland ber kanske bara innan striden och på morgonen/kvällen. Prästerskapet är inte en lika stor del av vardagen överallt, och således heller inte deras och Ordaves makt.