Auxilians trupper kommer från överallt i hela världen, däremot så tenderar miliserna att komma ifrån samma området.

Riket
Riket har aldrig varit en stor militär nation, men en viss form av militär tradition har alltid funnits – framförallt inom Snöripans Ätt, den Ätt som fram till kriget emot Granland haft ansvar för Rikets armé (nu hålls ansvaret utav Exultantparet och en generalstab av utvalda, till Snöripornas stora förtret). Innan kriget emot Granland bestod armén mer eller mindre enbart utav en officersakademi i Snöripornas borg utanför Blockby.

I nuläget är Snöripornas Borg fullt stridsredo men innan kriget emot Granland var manskapet begränsat till de av Snöripans Ätt som lärde ut krigets konster samt de knappt sexhundra människor som studerade under dem. Dessa sexhundra officerer samt ett hundratal Snöripor var vid den tiden Rikets samlade militära styrka, de få soldater som fanns att tillgå var by- och stadsgarden med ett samlat antal på ungefär tretusen soldater, och dessa var redan sysselsatta med att hålla ordningen i landet. När kriget så bröt ut hyrdes ett stort antal legosoldater in för att täcka upp de nummer som Rikets armé inte hade tillgång till. Meningen var att milis och gardestrupper skulle rekryteras in eller stationeras om till armén och förstärkas med nyrekrytering, men eftersom att värnplikt inte är ett känt begrepp var man tvungen att vänta på frivilliga, vilket gjorde att armén växte ganska så långsamt. Rekryteringen snabbade på i och med den lagändring som gav alla dömda brottslingar i Riket rätten att byta sitt straff mot 20 års tjänst i Heliga Armén.

Dalhem
Situationen i Dalhem är något annorlunda än Riket och Vråkland. Dalhem har förvisso inte heller haft någon stående armé tidigare, men landet har en lång erfarenhet av legosoldater som tjänstgjort både inom och utanför landet. Just till auxilian är de få legosoldater som sökt sig, då dessa framför allt valt att tjänstgöra i Legionerna. En del av de dalhemska soldaterna i auxilian har dock tidigare tjänstgjort i den kortlivade Dalhemska Kronhären. Den allmäna uppfattningen bland soldaterna är att den Dalhemska Hären var en dysfunktionell och oorganiserad armé, och således är också den stora massan nöjda med beslutet att arbeta in hela Hären i Heliga Armén. Så här långt har Armén fungerat betydligt bättre än Hären någonsin gjorde. De flesta som går med i Auxilian från Dalhem är bönder och borgare som hört Guds kall, men väldigt många brottslingar har erbjudits amnesti gentemot tjänst i det Heliga Kriget, vilket gjort att de kommit ut ur sina gömmor för att tjäna Gud, eller iallafall deras egen penningpung.

Vråkland
Vråkland har, liksom Riket, ingen militär tradition att tala om. Då landet fram tills helt nyligen saknat centralt styre har folket heller aldrig tagit del i någon större militär konfrontation. De små stammar och byar som ligger sprida över de Vråkländska slätterna och skogarna har dock ofta varit i konflikt genom historien, och det är först i och med att det Vråkländska folket omvändes till Ordaves som de inre stridigheterna fick ett slut. Det finns således en tradition av små strider, och många vråkländare har vana av pilbågar och olika former av yxor, inte minst pålyxor.

Övriga länder
Slutligen finns det mindre grupper från ytterligare några länder som tagit värvning i auxilian. Den största av dessa smågrupper är sydaler, det vill säga människor från området mellan Riket och Granland. De flesta är människor som levt nära gränsen till Riket, och det är främst bönder och jägare som tagit värvning. En liten del av Kronebos befolkning har dock också valt att ställa sig på Heliga Arméns sida, däribland många hantverkare och präster. Den näst största av de mindre grupperna är granlänningar. Det är få om någon av dessa som tidigare tjänstgjort i Granlands Reguljära Armé, utan det rör sig främst om olika djupt religiösa eller kriminella civila som ser Heliga Armén som den rätta vägen att vandra. Utöver dessa finns även ett mycket litet antal rekryter från Västhem, Borike och Fredland, men de hör till undantagen.