Arrangörsvision
Den Granländska Reguljära armén är lämplig för både nybörjare och erfarna lajvare. Visionen är en vältränad och välfungerande armé med en god officerskår samt betoning på soldatlajvande, nationalism och patriotism, men även på hur människor reagerar på långa tider av strid och misär. Vi vill se väldigt mycket musik och sång, gärna i strid. Vi vill se formella soldater som använder sig av honnör, marscherar i takt, tar av sig mössan inomhus osv. Inspirationen i fält är i nästan alla fall Amerikanska kontinental-armén under amerikanska revolutionen samt karolinerna, fast på ett medeltida sätt.

Viktigt att minnas som soldat i Reguljära Armén är också att Granland har legat i krig i över två år. Veteranerna är inte sällan svårt traumatiserade och somliga har bestående fysiska och psykiska skador. Nyrekryterna kastas in i en hård vardag av pennalism och svåra förhållanden. Moralen i Reguljära är inte så hög som den en gång varit.

På slagfältet är den reguljära armén tränad i linjestrid med sköldmur som specialisering. Enhandsvapen och större sköldar (droppsköldar är väldigt vanligt) är idealet. Sköldmuren understöds av soldater utrustade med armborst eller spjut. Rustningen är medeltung, ringbrynja och enstaka plåtdetaljer är vanligt, nästan samtliga soldater bär hjälm. Vad vi inte vill se är pilbågar, två vapen eller för tung rustning. Lätt rustning går numera bra, med tanke på att Granland legat i krig i över två år och att det har tärt hårt på resurserna. Vill vill dock inte se soldater utan uniform, det existerar inte.

Grundläggande
Den granländska militären är som Granland i övrigt: väldisciplinerad och välorganiserad. Basen av den granländska hären består av fotsoldater rekryterade från bonde- och borgarstånden. Härifrån kommer numera även officerare av både hög och låg rang, då adeln avskaffats och till stora delar rensats ut ur Reguljära Armén.

Grunden till den granländska armén är Granlands tidiga turbulenta historia med stora krig mot framförallt Dalhem. Under den perioden hade man inte råd att hyra in dyra legoknektar och därför skapade man adeln för att sköta armén. Nuförtiden är armén lika invävd i den granländska staten som rådet är. Det riktiga inkorporerandet skedde när man bestämde att armén i fredstid skulle fungera som de polisiära styrkorna och sköta ordningen i sitt område. Först då blev armén en självklar del i den granländska förvaltningen.

Efter Väbelsrevolutionen har en hel del förändrats i Reguljära Arméns struktur. Det är inte längre adelspar som administrerar armén. Inhemska officerare har högsta befälsrätten, medan väblarna ofta sköter login och ser efter moralen. En fristående polis har även skapats för att minska arméns inflytande på det civila samhället, något som har mottagits med mycket blandade känslor i armén.