De nya Legionerna kräver en oerhörd tillgång till nya rekryter. För att kunna mäta sig med Granlands professionella krigsmaskin värvar man soldater från alla världens landsändar och från alla samhällsklasser. Dock är det givetvis så att vissa människor är mer önskvärda än andra inom armén och det är heller inte alla som vill lämna sina civila liv för att gå i fält. Bland de samhällsklasser som är mest representerade inom den Heliga Armén, och särskilt inom Legionerna återfinns följande:

Ätteborna
Ätterna i Dalhem har sedan länge varit förbjudna att hålla privata arméer, men deras unga döttrar och söner har av hävd varit vanligt förekommande inom Kompaniets gamla legogillen. Den nya armén verkar utgöra en ännu säkrare väg till inflytande och äventyr, och utövar alltså en stark lockelse på samhällets elit. Dessutom har de välbesuttna ätteborna oftare råd att rusta sig ordentligt vilket gör att ätteborna från både Dalhem och Riket utgör en oproportionerligt stor del av Legionärernas skaror.

Borgare
Folk som är medlemmar i de stora Dalhemska och Alerska städernas handels- och hantverksgillen har de ekonomiska och produktionstekniska medel som krävs för att göra goda Legionärer. Då denna pengamässigt inriktade samhällsklass ofta inte har fina ättenamn att luta sig tillbaka på, ser många av bank- och handelskråna den nya armén som ett sätt att skaffa sig makt och kanske på sikt större självbestämmande. Därför skickar storstäderna välrustade följen av knektar att tjäna som Legionärer i den Heliga Armén.

Egendomslösa och daglönare
De som befinner sig på botten av samhället har inget att förlora, och allt att vinna, på att gå med i armén. Om man ändå är ofri, varför inte ta sin chans med vapen i hand och kanske lyckas vända sin lycka? Trots att de inte kan betala sin egen utrustning lyckas ändå stora mängder av patrask skaffa sig sponsorer bland ätteborna och borgare för att kunna rusta sig till Legionärer. Dessa rekryter är desperata och härdade av sina hårda liv och utgör utmärkt material för gamla veteraner att forma till framtidens armé. För många städer och bygder ses det också som en fördel att kunna skicka iväg de som är oönskade till en syssla de med stor sannolikhet inte kommer att återvända från.

Före detta legosoldater
Många av de gamla legosoldaterna föll i Nordgranländska kriget och deras expertis har blivit något av en bristvara. Oavsett var de hamnat sedan Kompaniet upplöstes så har de ofta kunnat landa på alla fyra eftersom Heliga Armén har ett skriande behov av yrkesfolk med solid militär erfarenhet.

Veteraner ur Auxilian
Många av de auxilära veteranerna har samlat på sig rustningsdelar i det Nordgranländska kriget. En del av dem begär förflyttning till Legionerna och använder rustningarna själva, andra säljer dem till nya rekryter. Granlands Reguljära Armé är en ständig källa till mer rustningsdelar, och varje fallen Granlänning som Heliga Armén kommer över hamnar i händerna på en soldat eller rekryt som kan tänka sig en plats i Legionerna.

Vråkländska krigare
Vråkland har en lång historia av klanstrider. I med missionerna från resten av världen har stridigheterna minskat, och idag är de ovanliga. Trots detta är det fortfarande i fält man snabbast vinner status bland de vråkländska klanerna, och det snabbaste sättet att vinna anseende hos prästerskap och hos de Vita Vingarna. Många klanhövdingar tar därför värvning, eller skickar sina äldsta barn och sina krigare att ta värvning i Legionerna för att vinna ära och framtida makt i Vråkland. Klanledarna och krigarklassen är förhållandevis välutbildade för att vara Vråklänningar. De kan klanens stora historier, dikter, kväden och sånger, och de förväntas också själva ha åtminstone begynnande kunskaper i diktande och kvädande.

Rekryteringsprocess
Prästerskapet har tillsammans med väl valda delar ur det gamla Kompaniet och några av de mest inflytelserika ätterna dragit igång en massiv rekryteringskampanj över hela Norra Världen. I alla stora städer finns inskrivningskontor och man har också ambulerande rekryterare som drar land och rike runt i jakt på frivilliga.

Det stora uppropet har blivit en uppmaning åt allt folk som kan bära vapen att ta emot ”Guds Sold” och ansluta sig till den nya Heliga Armén. Man anspelar mycket på religiösa skäl att bli soldat, prästerna som åtföljer alla rekryteringsförsök predikar högljutt om hur den som faller i den Heliga Arméns tjänst redan visat sig värdiga Korpens prov och kan förvänta sig att få komma till Guds bo efter döden. Men minst lika viktigt är löftena om god betalning och löftet om plundring och rikedomar när man väl tågar in i Granland. Rekryterarna bjuder både på varm soppa och sprit för att få potentiella rekryter mer välvilligt inställda. Både enskilda frivilliga och större sällskap tas emot.

Några direkta tvångsutskrivningar har ännu inte förekommit, men prästerskapet har i flera fall begärt att större städer och vissa ätter ska ställa upp med ett visst antal legionärer eller i annat fall betala straffbot. I de flesta fall har de ålagda valt att skramla ihop de begärda trupperna hellre än att hamna i onåd hos Ordaves ledare.

I vissa provinser har prästerskapet genom extraskatter och kontributioner skrapat ihop pengar nog att utrusta en mängd Legionärer med billig men funktionell utrustning från början. På andra platser tar man in orustade rekryter under förutsättningen att de ska betala av sina vapen och rustningar. I de flesta fall måste dock tilltänkta Legionärer antingen komma med tillräcklig utrustning för att kunna ställa upp som medeltungt infanteri, eller ha en sponsor som betalar för dem. Att ställa upp som sponsor ger mer eller mindre en garanterad befälspost över så många soldater man sponsrat.

Den som möter inträdeskraven får inför vittnen svära en ed övervakad av ett prästpar där de lovar att skänka sitt liv och sin lydnad åt den Heliga Armén för en tid inte mindre än fem år, och som kan bli utsträckt i händelse av nödfall för riket. Ett papper skrivs också på där rekryten formellt införs i en viss Legions rullor. Därefter skickas rekryten tillsammans med andra som skall till samma Legion under övervakning till närmaste härläger för att påbörja sin träning.