Sedan kriget emot Granland har Rikets resurser sakta men säkert sjunkit. Majoriteten av landets industri har omorganiserats till ett krigsmaskineri vilket resulterat i ett underskott på civila produkter, som i sin tur lett till försämrad välfärd. Detta i kombination med att en stor del av landets monetära medel pumpas ut som betalning till legoknektar och övrig militär personal har lett till att landet befinner sig i en smärre ekonomisk kris. Seger i kriget är nu inte ett alternativ utan ett måste, om inte Riket vill gå bankrutt. Mycket utav den betalning som utlovats till trupperna innefattar landområden, gruvrätter och jaktmarker i Norra Granland, om kriget skulle förloras skulle dessa trupper kräva ersättning i form av guld, någonting som Riket definitivt inte har råd med.

Att Rikets ekonomiska läge försämrats tack vare kriget är allmänt känt, men exakt hur illa det är känner få utanför prästerskapets och krigsledningens högre skikt till. Den allmänna kunskapen säger att det går dåligt för landet men att en eventuell förlust i kriget kan ersättas med guld ur prästerskapets reserv, den reserven är däremot, till skillnad ifrån vad folk tror: uttömd sedan länge. På grund av denna ekonomiska kris har därför en stor del utav landets offentliga institutioner bantats ner eller avskaffats. Prästerskapets domstolar, som tidigare var kända i hela världen för sin rättvisa, har i de flesta fall bantats ner till enkla fältdomar som oftast innefattar grova böter alternativt stympning eller avrättning. Lagväsendet har bantats ner rejält i de fall då vakterna inte omstationerats till fronten, detta har lett till ökad brottslighet vilket i sin tur lett till hårdare straff och tunnare krav på bevisning.

Även den civila delen av landet har åkt på rejäla bakslag. En kombination av en rejäl krigsskatt och inflation har lett till högre priser och sämre försäljning, den ekonomiska omsättningen är således för liten, vilket gjort att många borgare och handlare har fått slå igen sina affärer. Den tidigare mycket utbredda gilles-kulturen har sjunkit rejält till förmån för gårdsproduktion, många borgare har tvingats flytta ut på landet för att idka jordbruk vilket lett till underbefolkning i städerna och således minskad handel. Det är en ond cirkel.

Kombinationen utav ovan nämnda nationella bakslag har lett till depression bland folket. Depressionen i sin tur har på vissa platser gett upphov till en misstro gentemot prästerskapet, ätterna samt de flesta offentliga institutioner. Folket, som tidigare var mycket positiva till kriget, har nu börjat ifrågasätta och kritisera nödvändigheten i det. Denna åsikt är störst på landsbygden där prästerskapets och lagens arm inte når, misstron har inte gått så långt att det slutat upp i uppror eller aktioner, men det är inte långt kvar. Det råder ingen tvekan om att Riket har problem hemma och landet är mörkare än det någonsin varit. Att det skulle råda en depression eller att landet skulle må dåligt är däremot någonting som prästerskapet och ätterna sätter sig starkt emot, den officiella bilden av Rikets hälsa är att det är krig och således kan inte allting vara perfekt. Folk som talar illa om, kritiserar eller tvivlar på prästerskapets och ätternas förmåga att styra har en tendens att försvinna.