Mycket lite är känt om de första 500 åren av den nya tideräkningen. Man vet att många krig utkämpades emellan de olika länderna och att Västhem splittrades till olika furstendömen, men detaljerna är okända. Under den här tiden låg mycket av världens fokus på Dalhem, en nation som snabbt steg i makt och tog åt sig land ifrån både västhem, borike och granland. Många fler krig utkämpades emot Vråkerna och mycket mark vanns. Det var även någonstans i den här tidsåldern som skeppsbyggarkonsten uppfanns och Storljuse kartlades.

Efter ett tag kom världens fokus att ligga på Granland, som då var ett litet land begränsat till ett landområde nordöst om rosenbergen. Granland gjorde revolt emot det Granländska prästerskapet, som på den tiden var rika och mäktiga. Reformationen, som revolten kallades, kom att påverka hela världen, och prästerskapets makt byttes ut emot kungapar eller riksråd i många länder. Det enda undantaget var Riket, som på den här tiden sedan länge stängt sina gränser och inte ville ha någonting med övriga världen att göra.

Granland som snabbt steg i makt efter reformationen vart snabbt tippade att kunna mäta sig med Dalhem. En kombination utav Dalhems rädsla för rivaler och ett behov av att expandera ledde till Dalhems krigsförklaring emot Granland och således "De Granländska Krigen"; tre stora men korta krig med start år 548. Krigen slutade år 552 med Granländsk seger och stora landvinningar, och det är av denna anledning som de kallas just de Granländska krigen, segraren skriver historien så att säga.

Ett par hundra år efter de Granländska krigen inleddes det första Nordgranländska kriget år 784. De nordgranländska krigen var en serie små och stora krig mellan Riket och Granland som handlade om rättigheterna till Vita Skogen och landområdena omkring den. Innan kriget var området en del av Riket och kallades då för Södra Riket, men efter de nästan hundra åren av krig kallades området för Norra Granland i och med Rikets reträtt och Freden i Blockby år 873. Slutet på det Nordgranländska kriget innebar även Rikets öppnande för övriga nationer och slutet på deras isolationism.

De nästföljande etthundrafemtio åren efter de nordgranländska krigen präglades till stor del utav fred och teknologisk avancering i samtliga länder. Ett par krig utkämpades mellan Dalhem och Borike, och det var alltid (än idag) något småkrig mellan rebeller och övermakten på gång, för att inte nämna de ständiga krigen i Västhem. Men överlag var det fred och glädje världen över. Detta fick dock sitt slut med de Vråkländska missionerna och grundandet av de Vita Vingarna.

De Vråkländska missionerna började som ett samarbete mellan prästerskapet världen över i syfte att konvertera de Vråkländska klanerna samt de få bofasta som fanns i landet. Men vissa klaner och folket i norr, senare kända som Kaderna, satte sig emot Ordaves tro och började anfalla missionärer och troende. Detta ledde till fanatiska religiösa åtgärder ifrån världen över. Stora arméer sattes upp ifrån många utav världens länder för att bekämpa hotet i norr och inledningsvis gick krigen bra. Men många av klanerna förenades mot den gemensamma fienden och de följande sjuttio åren präglades av konstanta krig emellan Ordaves arméer och de fientliga styrkorna. Ur striden gick dock Ordaves segrande och idag är de flesta av klanerna antingen konverterade (ibland under dödshot) eller utrotade, de bofasta har det däremot mycket bättre än innan missionerna. Idag är det Kadiska hotet begränsat till Vråklands norra berg och skogar och bekämpas av de Vita Vingarna, de gamla arméerna är sedan länge upplösta.

De senaste sjuttio åren har till stor del varit lugna och fredliga, undantaget de ofta förekommande småkrigen i Västhem. Mycket internationell handel har börjat ske och världen har blivit en mindre plats, däremot så har relationerna mellan Granland och Riket aldrig riktigt läkt sedan de Nordgranländska krigen. När det senaste Nordgranländska kriget startade år 1172 var få förvånade.