Vissa särdrag utmärker de flesta soldater. Grupper av människor som går i krig utsätts ofta för liknande krafter, vilket i den Heliga Armén tar sig uttryck på bland annat följande sätt:

Öppenhet & Tillit till gruppen
Soldaterna lever tätt inpå varandra under pressande förhållanden. Detta gör att det är svårt att hålla hemligheter för sina kamrater och man delar sina bördor med dem man har omkring sig. Den som enbart håller sig för sig själv anses lite egen och opålitlig. Många soldater utvecklar med tiden mycket starka band mellan varandra. Särskilt unik är den syskonlika kärlek som uppstår endast emellan människor som tillsammans riskerar sina liv. Denna känsla verkar kunna överstiga alla skillnader ifråga om uppväxt och värderingar och är mycket svår att beskriva för den som inte upplevt den. För många soldater är Milisen, Centurian och Legionen den familj de aldrig haft, både på gott och ont.

Leva i nuet
En soldats liv är hårt och ofta kort. Vad spelar framtiden för roll när du kan vara död imorgon eller om en timme? Denna dödens ständiga närhet gör att soldaterna lär sig uppskatta alla små saker livet har att ge dem. Torra strumpor och ett varmt mål mat är värt mer än storvulna löften om framtida segrar, något kloka befäl vet att ta hänsyn till. Att spela bort sina pengar kan ses som oansvarigt och dumt, men ter sig logiskt för en knekt som vet att ingen kan ta med sig något den dagen de dör. Likaså är små stunder av skönhet så oerhört mycket mer värda för ögon som inte vet när de får se något vackert igen, om ens någonsin. Därför kan härdade knektar bryta ihop i tårar inför en liten tiggarunges flöjtspel, eller slösa bort sina sista slantar på enkla prydnadsföremål trots att de inte har mat för morgondagen.

Råhet
Soldater lever ett liv bortom lagens råmärken och ser syner vanliga människor inte kan förställa sig. Dödens närhet och frekvens gör att de snabbt trubbas av på ett sätt som gör att de kan framstå som omänskliga. Kriget är mer än en serie handlingar, det är ett sinnestillstånd. De flesta soldater ser sig själva som isolerade från de hemskheter de begår. Även om de innerst inne vet att de gör fel, skyddar de sig själva med tanken på att de är soldater och bara gör vad soldater ska göra i krig. Det hela blir inte bättre av att Ordaves prästerskap predikar kriget som en helig handling, sanktionerat från den högsta av orter - Guds bo.

Utsmyckningar
I Armén är modet mycket smycken, har soldaten råd med lyx och flärd så visar den gärna upp det. Tatueringar med slagord på det gamla språket och med fåglar är vanligt bland auxilian och legionärerna.

Efter större slag är det vanligt att överlevande soldater köper de små tennbroscher som krämare i lägret säljer för att visa att de överlevde. Krämarnas broscher brukar ha ungefär samma motiv och fästes ofta på uniformen eller i bältet. Efter Näbbeborg blev det till exempel vanligt med den lilla brosch som symboliserar det slaget, ett torn med en fågel med tår i ögat sittandes i.