Granlands Reguljära armé är den bäst tränade och utrustade armé som står att finna i Ordaves-världen och är inspirerad av centraleuropeiskt 1400-tal både i rustning- och klädväg. Utrustningen skiljer sig mycket lite mellan de olika kårerna, eftersom armébudgeten är landssträckande, det enda som egentligen skiljer dem åt är vapenrockarna.

Viktigt att minnas när man läser denna text är att Granland har legat i krig i tre år och har under denna tid rekryterat snabbare än krigsindustrin hunnit producera utrustning. Här presenteras därför idealfallet. Utrustningsstandarden har visserligen sjunkit under kriget, men den är fortfarande hög jämfört med andra arméer, och alla soldater i Reguljära Armén har uniform, enhandsvapen, och minst lätt rustning.

Vad som också är viktigt att minnas är att uniformer alltid sys upp av arrangörsgruppen. Detta eftersom vi har ett specifikt uniformsmönster och ett specifikt tyg som vi av estetiska skäl inte vill avvika ifrån. Uniformer kommer därför kunna köpas ut innan lajvet för materialpris, ungefär 200 kr.

Grundläggande

Den granländska soldaten får all sin utrustning inklusive uniform tilldelad sig,
undantaget vanliga kläder som alltid är civila. Uniformen är en knälång vapenrock i tunt ylle eller tjockt linne och finns i tre varianter. Den vanligaste är hälften grön och hälften vit och används i hela Granland. Ur bärarens perspektiv är den vänstra sidan grön och högra sidan vit. Den andra varianten är helgrön och bärs endast av nordgranländska förband, kända användare är Kronebo och Västerköpings kårer. Den tredje varianten är den helgula, som endast bärs av Duvköpings Kår.
Alla soldater får ut ett enhandsvapen som blir soldatens personliga vapen. Därtill givs soldaten rustning och hjälm. Vissa kårer står även för skor och vinterkläder, men det är inte allmänt gällande. Husgeråd, tält m.m ägs av kåren och delas kollektivt inom varje rote, rikare kårer brukar även skänka instrument till kunniga musiker, vanligast är trummor, trumpeter och flöjter.

Rustning

Den Granländska soldaten bär medeltung rustning och satsar betydligt mycket mer på stabilitet och skydd än rörlighet. Granländska Reguljär Armén strider nästan alltid i en långsamt avancerande sköldmur understödd av spjutbärare och armborstskyttar, samtliga medeltungt rustade. Sköldmuren är, när truppen är vältränad och befälet erfaren, mycket slagkraftig. Men för att uppnå sin fulla potential måste soldaterna som står i muren vara rustade för att kunna stå emot slag med stor kraft.

Nästan samtliga Granländska soldater bär hjälm, de vanligaste varianterna är kittelhattar och salader, saladen är en finare hjälm som ofta köps in av mer erfarna soldater och officerare.
För att skydda bröstet och ryggen bär soldater ofta en smidig knälång ringbrynja med helärmar. Ringbrynjan är standardrustning bland samtliga soldater i den reguljära armén och köps ofta in i stora partier för att säljas billigt till soldaterna. Över brynjan bärs en ordentlig gorget i stål med ett par plåt- axlar och överarmar till, även denna är en vanlig rustning bland Granländska soldater som bär den över vapenrocken, för att inte skada denna vid slag.

För sköldbärande soldater i den Granländska armén används oftast bara en plåthandske, då den andra skyddas av skölden. Denna handske skyddar handleden, handryggen och knogarna, och är av typisk massproducerad Granländsk typ. Under handsken bärs en rejäl lädervante som ger vaddering för soldatens hand.

På benen bär soldaten ofta ett par benskenor, gärna med skydd baktill och på sidorna. Detta är en mer påkostad variant än de vanliga benskenorna som oftast bara täcker smalbenet, men den blev i början av kriget allt vanligare tack vare importerad smidesteknologi ifrån Västhem.
Under rustningen bär soldaten en klassisk, knälång granländsk gambeson. Denna variant spänns framtill och är ofta öppen i armhålorna eftersom att armarna inte sällan kan knytas loss. Det är ovanligt att soldater som går stadsvakt bär någonting annat än gambeson och vapenrock, framförallt under den mycket varma Granländska sommaren då temperaturen stiger för var dag. Därför är armarna ofta avknytbara, så att soldaten inte svettas ihjäl.

Eggjärn

Granländska soldater bär nästan uteslutande svärd eller yxor, vissa soldater bär dolkar i stövlar och bälten för nödvärn, framförallt om soldaten är armborstskytt, men generellt så bärs bara ett vapen. Den huvudsakliga anledningen till detta är ekonomisk, välsmidda dolkar är dyra, och de granländska soldaterna lägger hellre sina pengar på ett riktigt fint enhandsvapen eller ny rustning, än på ett vapen som de kanske aldrig kommer att använda.

I de fall som en Granländsk soldat förlorar sitt vapen är de tränade i obeväpnad strid och kan istället brotta ner sin fiende och ta dennes vapen.

Kläder

För Granländska soldater är kläderna mycket viktiga. Mycket tid spenderas med att patrullerna städer och byar, eller i kaserner under mer ordentliga förhållanden. Reglementet kräver att kläder hålles prydliga och rena, samt att de håller en viss klass, soldater får inte klä sig i vilka trasor som helst. Framförallt läggs det pengar på benklädsel och skor, eftersom att överkroppen och huvudet ofta täcks av hjälm och vapenrock.

Soldaten bär alltid soldatmössan, undantaget när denne är inomhus. Mössan är reglementerad och att inte bära den utan giltig ursäkt är straffbart, men den är också en statussymbol när man rör sig bland civila. Officerare bär barett.

På överkroppen bär soldater enkla tunikor eller västar, som mestadels är där för att ha någonting mjukt emot huden, och för att samla upp svett och fukt, värmen hålls nämligen utan problem av rocken och gambesonen. Naturfärgade eller blekta tunikor av snävare snitt är vanligt.

Benen och fötterna är Granländska soldaters viktigaste platser, hosor och byxor skall vara av ett fint snitt samt rena och fina. Randigt är för tillfället på modet i Granland, så randiga hosor i de Granländska färgerna (gult och grönt) är inte helt ovanligt, annars bärs tajta byxor i klara färger eller olikfärgade hosor. Soldater på Dalhemsfronten har på senare tid börjat få ut hängselbyxor i vadmal, vilka ses som mycket bekväma och fashionabla.

Som skodon är det antingen ordentliga klackstövlar eller kängor med god passform eller lättillverkade och slappa stövlar som gäller, de senare är favorit bland yngre soldater, och de tidigare bland de äldre. Armén bekostar slappa stövlar, men det är många soldater som trots det väljer de mer bekväma klackstövlarna, för deras fötters skull.