Grundläggande
Dalhemska värderingar är baserade på individualism och förhållandet mellan mästare och undersåte. Ur detta har kulturen med riddare och ridderlighet uppstått vilket gjort att den Dalhemska kulturen är en blandning mellan heder och moral, samt individualism och sökandet efter personlig välfärd. Det förväntas helt enkelt att sökandet efter lycka skall ske efter hederliga och moraliskt korrekta riktlinjer.

Värderingar
Det Dalhemska folket skiljer sig väldigt mycket åt då landet är stort och innehåller många olika kulturer. Utländska cyniker ser gärna Dalhemmingarna som ett slösaktigt och slött folk, vars enda livsmål verkar vara att söka efter storhet och rikedom. Dalhemmingarna anklagas ofta för att se arbete som någonting fult och att de hellre vill leva på ett rejält och oförtjänt arv. Sanningen är inte långt därifrån, men skillnaden ligger i motivationen.

När Dalhem skapades gjorde man det med värderingar baserade på individualism. Man ansåg att samhället borde utvecklas med individens sökan efter lycka och välfärd som motivation och måttstock. Dessa värderingar lever kvar än idag och i hela Dalhem finner man tecken på att landet utvecklats med detta i baktanke - lagar, påbud, etikett m.m innehåller alla beståndsdelar som är direkt relaterade till det Dalhemska folkets strävan efter personlig lycka. Eftersom att stora delar av folket ständigt strävar efter personlig lycka och välfärd kan man lätt fråga sig vad de väl gör när de uppnått den, och svaret på den frågan är väldigt enkel - de slutar arbeta och tillbringar resten av sina liv med att lata sig.

Eftersom att de redan välbärgade Dalhemmingarna tillbringar majoriteten av sina liv med att inte arbeta så har omvärlden fått en bild av den generella Dalhemmingen som slösaktig och bortskämd - eftersom att de flesta Dalhemmingar som påträffas utanför landet just slösar och beter sig bortskämt. Detta är däremot enbart en utspädd fördom - majoriteten av Dalhemmingarna arbetar hårt för att försörja sig och har inte råd med vare sig lyx eller slöseri, detta är förbehållet för den välbärgade delen av befolkningen. Att de rika i samhället gärna visar upp sin rikedom och sin lyx har däremot skapat stora klasskillnader, då en stor del av Dalhems rika individer har ärvt sin förmögenhet istället för att förtjäna den genom arbete.

Tjäna och tjänas
Stora delar av det Dalhemska samhället och dess kultur handlar om att tjäna eller tjänas. Den hierarkiska pyramiden är en konstant närvaro bland alla Dalhemmingar, och alla tjänar någon. Man svär lojalitet till någon och lovar att tjäna denne under en viss period, inte sällan en livstid, därefter skriver man kontrakt på avtalet och påbörjar tjänsteperioden. Att tjäna sin mästare lojalt ses som fruktansvärt viktigt i samhället och att bryta en ed är det få som gör, dels pga den sociala tabun men framförallt på grund av straffen. Bönder svär lojalitet till baronier som i sin tur svär lojalitet till grevskap och hertigdömen. Dessa svär sedan lojalitet till kronan, som svär lojalitet till Gud och landet. Vid sidan av pyramiden står prästerskapet som konstant uppmanar folk att följa sina eder.

De som tjänar förväntas lyda sina mästare lojalt och alltid agera i sina mästares bästa intresse, men samtidigt skall mästarna ta hand om sina undersåtar och se till deras välmående. Det förväntas av en arrendebonde att betala sitt arrende lojalt och punktligt, men i tider av missväxt och svält förväntas herren hålla bonden vid liv. Detsamma gäller för samtliga yrken och delar av samhället.

Riddare och ridderlighet
En riddare är enkelt förklarat en beväpnad ätteboren människa, oftast inte landägande. Riddare har existerat under flera hundra år och arbetat åt sina landägande släktingar som en mer direkt kontakt med folket, exempelvis genom fogdar eller ämbetsmän. Många riddare har även startat legosoldatsgillen och prövat sin lycka i krig, men med den nya tiden har detta blivit omöjligt, då legosoldater nuförtiden är förbjudna.

Då stora delar av den Dalhemska kulturen handlar om att tjäna eller tjänas, och riddarna alltid varit en stor del av det gamla feodala systemet, har det under långa tider förväntats av riddarna att de inte bara skall bli betjänade av sina undersåtar, utan även betjäna dem på diverse sett. Riddarna skall skydda sina undersåtar och hjälpa dem i tider av nöd, och ur denna filosofi har ridderligheten vuxit fram.

I kort är ridderligheten en form av moralisk kodex för hur riddare skall agera emot varandra och sina undersåtar. Det finns ett antal böcker i ämnet, men de skiljer sig mycket åt beroendes på i vilken del av Dalhem man befinner sig. Exempelvis skall en riddare i västra Dalhem förväntas ta hand om sina undersåtar på ett kärleksfullt sätt, medans riddare i norra Dalhem förväntas hålla sina undersåtar med en blandning av rädsla och respekt. Detaljerna skiljer sig mycket, men den grundläggande filosofin är gemensam - ridderligheten handlar om att ta hand om sina undersåtar precis som de tar hand om dig.

Mycket av ridderligheten handlar om att uppnå vissa karaktärsdrag. En riddare skall vara modig och lojal till sin mästare, men riddaren skall även kunna se om mästaren har fel eller är korrumperad, och förväntas då göra någonting åt det. Likaså skall en riddare ta hand om sina undersåtar och inte skicka in dem i situationer där de kan skadas. En riddare skall behandla både sina jämlika och undersåtar med respekt för deras respektive platser i världen, det anses att riddaren finns på sin plats för undersåtarnas skull och inte för sin egen. Heder är ett begrepp som är väldigt viktigt för en riddare, och oärlighet och lögner har därför ingen plats bland dem.

En riddares undersåtar är inte nödvändigtvis bönder. En riddare kan ha ett följe med soldater under sig, kanske har de tidigare varit legosoldater men nu tjänar i kronhären eller någon av adelns härer.