En typisk legionär bär medeltung rustning av något slag. De vanligaste harnesken är ringbrynjor, fjällpansar eller lamellplator av olika slag. Dessa är ofta kortärmade eller ärmlösa för att vara lätta och smidiga att röra sig i. Under harnesket bärs så gott som alltid en vadderad slagrock eller gambeson som skydd mot kraften i fiendens hugg och stick. Nästan alla legionärer bär antingen hjälm eller brynjehuva. De vanligaste hjälmtyperna är spangenhjälmar, kittelhattar och bascinetter. Mer avancerade hjälmar av salad- eller barbuta-typ är betydligt ovanligare, eftersom de är tyngre och begränsar sikten mer. På underarmar och skenben bärs ofta enkla skydd av plåt eller splintor, ibland endast av tjockt härdat läder. Tunga helplåtskydd är ovanliga på grund av deras kostnad och den ökade tyngden.

Båg- och armborstskyttar kan ha lättare rustning, ibland endast en gambeson. Men även tyngre rustade skyttar förekommer, ofta utrustade även för närstrid. Bågskyttar är vanligt förekommande bland de bönder som ändå hamnar i Legionernas led. Från städernas gillen brukar man skicka armborstskyttar, på grund av att detta vapen är enklare att lära sig använda för stadsbor som inte försörjer sig delvis genom jakt på småvilt. Dessa armborstskyttar är även ofta gamla elitsoldater med god utrustning som gärna kombineras med en rejäl pavis.

Bland närstridsvapnen förekommer alla sorters handvapen. Svärd är betydligt vanligare än hos Auxilian, eftersom legionärerna ofta kommer från rikare bakgrund eller har förmögna sponsorer. Men trots det är yxor, klubbor och hammare de vanligaste vapnen, ofta tillsammans med stora ovala eller droppformade sköldar.

Ett utmärkande drag för legionärerna är dock det utbredda bruket av stångvapen och långa handvapen. De allra vanligaste vapnen är glaver, pålhammare, skäggyxor och långspjut. Även långsvärd återfinns ofta hos mer välutrustade knektar. Trupper som använder sig av dessa förkrossande kraftiga vapen bär också gärna ett extra handvapen och en bucklare eller liten rundsköld i händelse av strid på platser där långa vapen inte kan brukas.

Utrustning, Kläder & Symboler
Legionärerna är inte en uniformerad armé. Heliga Armén är för stor och ännu alltför decentraliserat för att ett enhetligt uniformsskick ska kunna ha tillämpats. Däremot har man antagit gemensamma färger som symbol för det Heliga Kriget; rött och vitt. Alla legionärer är skyldiga att bära någon form av vapenrock med dessa färger på. Plaggets form och snitt varierar från Centuria till Centuria, och ofta även från milis till milis. Oftast är det någon form av tabard, jupon eller vid vapenrock. Mer sällan används jackor eller côte-hardier.

Klädmodet kan variera betydligt mellan olika regioner, men de flesta områden följer en stil som påminner mycket om nordeuropeiskt 1300-tal. Avlägsna och lantliga provinser kan använda enklare kläder av tidigare snitt, och utvecklade städer tangerar 1400-talets eleganta mode. Riktlinjen är att det ska se medeltida ut, snarare än vikingatid eller renässans. Den genomsnittsliga legionären kommer inte att ha särskilt pråliga kläder, då det mesta av solden går till rustning och vapen samt öl och nöjen. Blanda gärna nytt med gammalt, var inte rädd för att lappa och patinera. Det är inte för intet som legionärerna kallar sig för Guds svin! De flesta plagg tenderar att vara praktiska och tåliga, men även den lägsta knekt har ofta något klädesplagg som smickrar fåfängan i den mänskliga naturen.

Soldater kan inte samla pengar på hög eller investera i byggnader eller handel, så deras lyxkonsumtion tar ofta formen av smycken som lätt kan bäras med i fält. För knektarna är dessa värdeföremål tydliga statussymboler som visar att bäraren varit framgångsrik i sitt värv som krigare. Man är också en smula framgångsteologisk och menar att den som kan visa upp att den lyckats visar också upp att Gud håller denne person gunstig. För inte skulle väl Gud låta en usel knekt och dålig människa nå framgång i den Heliga Armén?

Varje Centuria har sina egna fälttecken som bärs med såväl i fred som i krig. Dessa kan vara banér och fanor eller ibland heliga reliker av något slag. Varje Legion har dessutom en egen symbol, de allra flesta någon form av rovfågel. Legionsbanéren hålls som ytterst heliga och soldater har setts kämpa till sista blodsdroppen hellre än låta dem falla i fiendens händer.

Det händer också att enskilda miliser tar sig en titel eller skyddshelgon, ibland efter berömda historiska personer eller djur vars egenskaper man förknippar sig med. Högre befäl har överseende med dessa symboler och tillåter dem ofta i mindre skala på sköldar och vapenrockar, men inte som egna fanor.