Även om prästerna världen över vida förnekar det så är det allmänt känt, trots att man inte talar om det, att majoriteten av Vråklands folk fortfarande var hedningar för ett fåtal generationer sedan. I själva verket nådde inte Ordaves dit förens för 140 år sedan då missionärer från Riket reste dit. De få bofasta i landet konverterade snabbt till tron men än idag har inte alla gårdar accepterat tron.

I landets norra skogar och berg lever primitiva barbarstammar som dyrkar den gamla tron som en gång fanns i landet. På somrarna gör de plundringståg långt in i Vråkland och går ibland så långt att de når Dalhem och Riket. På den tiden då Ordaves just kommit till Vråkland var hotet från Kaderna, som barbarerna kallas, fortfarande stort och framförallt riktat mot de bofasta som fanns i landet. Detta ledde till att klosterordern Vita Vingarna skapades. Vingarna var på den tiden enkla präster som tog upp vapen för att skydda folket men fick snabbt förstärkningar från Dalhem och Riket i form av fanatiska krigare som såg konflikten som ett heligt krig. Vingarnas ekonomiska stöd från frälse, ätter och prästerskap runt om i världen växte även rejält, vilket resulterade i att tjugotvå jättelika klosterborgar uppfördes runt om i landet.

Sedan Vingarnas skapande har landet varit relativt lugnt och långsamt utvecklats till ett mer stabilt område. Bland de större familjerna har ett tunt samarbete bildats vilket har börjat ta formen av en nation. För att förhindra inbördeskrig mellan familjerna har Vita Vingarna skapat en ny polisiär makt kallad Vråkländska Legionen som består utav soldater från samtliga stora familjer med befäl från Vita Vingarna.